|
Bloggar -
Högerstudenten
|
|
Skrivet av Daniel Eriksson
|
|
2010-07-04 kl. 14:56 |
|
Årets valrörelse riskerar att bli den smutsigaste någonsin i Sverige. Anledningen är väljarnas låga förtroende för Mona Sahlin. Alliansen har allt att vinna på att fortsätta ifrågasätta Monas regeringsduglighet. Samtidigt har socialdemokraterna börjat inse att det är svårt att återupprätta väljarnas förtroende på den korta tid som är kvar till valet; bättre då att försöka skjuta alliansens företrädare i sank.
Idag kan man på Aftonbladets ledarsida läsa "avslöjandet" av moderaternas hemliga valstrategi. Tidningens försök att med halsanningar försöka visa hur förödande alliansen har misslyckats inom de flesta områden ekar lite ihåligt när man ställer dem mot utländska omdömen om den svenska regeringen. Süddeutsche Zeitung frågar Anders Borg: "Wie fühlt man sich als Klassenbester?" (Hur känns det att vara bäst i klassen?). Peter Doyle från internationella valutafonden kan inte komma på något som regeringen kunde ha gjort bättre.
Det senaste rödgröna utspelet visar att man slagit in på en oansvarig populistisk linje. Det svåra opinionsläget för de rödgröna tvingar dem att ta till allt mer desperata utspel. Man viftar bort att skattesänkningar har mycket positiva effekter på ekonomin. När skatterna blir lägre ökar hushållens disponibla inkomst och de kan öka sin konsumtion av varor och tjänster. En ökad ekonomisk aktivitet leder till att staten kan ta in mer skatt. Det är därför som sänkta marginalskatter är en bra affär för staten.
Höstens val handlar om huruvida vi vill ha ett samhälle där man kan leva på de pengar man själv tjänar ihop, eller om vi vill ha ett samhälle som tvingar människor att böna och be om mer pengar från staten. Låt det inte reduceras till att bara handla om statsministerkandidaternas trovärdighet.
|
Kommentarer